(500) days of Summer
om det är något jag hatar så är det klyschiga filmer där huvudpersonerna får varandra efter att ha räddat jorden, varit ifrån varandra i 30 år, insett att dom älskar varandra när dom hatade varandra för 4h sen, dödat zombies, legat med halva stan, you name it. känner ni igen det? glöm det! världens största lögn som hollywood älskar att skapa en illusion om.
(500) days of Summer förmedlar en kärleksberättelse som inte är på något sätt "utöver det vanliga", tvärtom. den återspeglar verkligheten som den oftast är: oförståelig och oförutsedd.
karaktärerna, som spelas av Joseph Gordon-Levitt och Zooey Deschanel, är minst sagt originella, och vid första anblicken är dom perfekta för varandra på ett fel sätt. precis som det brukar vara. deras tankebanor och agerande gör dom äkta - gör dom till oss.
humorn är fantastisk som får en att vika sig dubbelt. likaså är soundtracket där man får intrycket att varje låt var skräddarsydd för scenerna.
jag kan inte annat än häpna över hur trovärdig denna film är. den ger en nästan en käftsmäll som säger "this is life, live with it".
jag nästan beordrar er att se den. period.